Bandets mesta låtskrivare var och är basisten Ulf Nordquist och Synliga spelar fortfarande de bästa av de tidiga kompositionerna till denna dag. Med gruppnamnet Synliga ville bandet göra synskadades problem synliga och de var också en syn liga. De gånger bandnamnet missförstås och ett n läggs till på slutet blir alltid Synligas medlemmar en smula kinkiga och muttrar ofta tyst eder. En del personaländringar uppstod och under en period runt mitten av 80-talet hade bandet till och med en fullt seende medlem på trummor. Gruppen jobbade på och den mest framträdande succén under perioden var två radiospelningar, där bandet lirade live i närmare en timme vid varje tillfälle.

1988 blev trumslagaren och sångaren Sven Westin medlem i bandet och de var åter ett komplett synskadeband. De närmaste 9 åren skulle Synliga ha samma sättning med, Sven på trummor och sång, Ulf på bas och sång, Ulfs storebror kaj Nordquist på gitarr och Ulfs flickvän Marie Häglerud på klaviatur och sång.

Synliga turnerade runtom i Sverige men 1989 gjorde bandet sin första utlandspelning. De deltog i en festival anordnad av det Kubanska blindförbundet och som hölls i Havanna. Gruppens medlemmar var djupt imponerade av atmosfären, musiken och folket på Kuba men var måttligt imponerade av maten. Det blev till att ta vägen via Miami hem så att de kunde äta upp sig och behålla sin sköna rondör. Detta såg däremot först ut att spricka då de amerikanska myndigheterna inte var ett dugg glada åt bandets ankomst då de saknade visum och kom direkt från ett kommunistland. När jänkarna insett att fyra synskadade och en ledsagare knappast var något större hot mot rikets säkerhet så släpptes dock orkestern in och kunde snart äta sig mätta på nyttig amerikansk mat.

Synliga återvände ytterligare två gånger till Kuba och vid visiten 1991 passade gruppen på att spela in en singel med några gästande inhemska musiker. Det var kallt som en eskimåkyss i studion men med hjälp av whiskey och ett par flaskor rom färdigställdes tre låtar. Att både slagverkarna och trumpetaren var tvungna att dricka sig varma inverkade inte menligt på resultatet.

Sven fick den stora äran att bära hem masterbandet, som var en tvåtums 24-spårsband i en ganska stor låda. Vid mellanlandningen på Santo Domingo blev Sven försenad av flyget och när han tagit sig ner för flygplanstrappan med lådan tryggt tryckt mot bröstet var alla andra passagerare försvunna. Han kikade med sin grumliga blick och bestämde sig sedan för att bara chansa och gick resolut mot närmsta byggnad. Plötsligt fann han sig omringad av flygplatsens säkerhetspersonal och eskorterades raskt till en närliggande hangar.

”What is that?” frågade säkerhetschefen, en rödbrusig vit man, och pekade med ett skakigt finger mot lådan. Hans färgade assistenter höll sig på betryggande avstånd tills Sven öppnat lådan och visat upp bandet med den nya singeln in spe. Sven eskorterades tillbaka till sina vänner i ankomsthallen där han gav resans ledsagare onda ögat.
Låtarna på bandet mixades av Johan Vävare och släpptes senare på en skiva med 4 spår eftersom det gjordes både en svensk och en engelsk version av varje låt. Titelspåret var Gå på/Go on och är en av Svens favoritlåtar ur Synligas repertoar och kanske till viss mån kompenserade strapatserna med att få hem masterbandet.

1991 spelade Synliga 10 dagar på ett internationellt ungdomsläger i Norrköping som var i Unga Örnars regi. Varje kväll gästades bandet av lägerdeltagare med olika talanger, men oftast i sångväg. Det var otroligt stimulerande för bandet att lira allt från dansbandslåtar till hårdrock, men det var något annat som fick mer bestående inverkan på gruppens scenframtoning. Sven och Ulf började med en jargong på scen som visade sig vara både underhållande och stark. Ledordet var humor och ett av de sätt som de båda utarbetade var att göra helt raka översättningar från svenska till engelska och tvärtom. De blev ganska snart skickliga på att servera varandra meningar som lämpade sig väl för översättning. Här ett exempel:

Ulf, ”Hon har legat etta på norrbottenstoppen.”
Sven, ”She’s been on top of the north bottom top.”

Ulf fick oftast ta på sig rollen som den snälle jovialiske musikanten, Sven den lite elake och ironiske och Marie försökte hålla ner babblet från de båda herrarna på en ”lagom” nivå. Beträffande Kaj så påstod alltid bandet att han hade mikrofonförbud sedan åratal tillbaka efter ett ovanlig plumpt uttalande. Ett absurt men roligt påstående med ett korn av sanning.
Synliga fann att den nya scenframtoningen gjorde att deras i grunden allvarliga budskap i blindfrågor fick en helt ny slagkraft.

1992 stannade bandet i Madrid på vägen hem från Kuba och gjorde två gig i den Spanska huvudstaden. Dessa gjordes tillsammans med en blind spansk hårdrockare som sponsrades av den spanska blindorganisationen ONCE. Vid det första giget agerade Synliga uppvärmning åt spanjoren och hans band men fullständigt överglänste honom och till gig två var rollerna ombytta.
Det var ett revanschsuget Synliga som blåste på och tog igen på två gig en veckas frustration från den undermåliga kubanska turnén. Den hade varit dåligt organiserad och alltför strapatsrik, och dessutom var alla kvinnorna i den svenska delegationen pregnanta och synnerligen labila i humöret.

På flyget från Kuba till Spanien skojades det i bandet om hur hemskt det måste vara för stora etablerade artister att efter långa påfrestande flygningar mötas av ett pressuppbåd och då vara tvungna att se bra ut och att vara spirituella. Bandet anlände I Madrid och möttes av en representant för ONCE som sa att det var brådska I brädgården för ett stort pressuppbåd väntade på Synliga i högkvarteret. Att checka in på hotellet och vila fick vänta tills senare. Så blev det och ett rum fullt av journalister från tidningar, radio och tv mötte det slutkörda och sura svenska bandet.

Det var oerhört nära att Synliga sprack 1992, men gruppen lyckades lappa ihop sina motsättningar och kunde ta itu med de spelningar som väntade i Sverige.
Synliga har vid ett flertal tillfällen försökt få igång samarbetet med Spanien igen men det har spruckit i sista stund. Bandet vill gärna återvända dit igen då spelningarna inför en spansk public var otroligt inspirerande.

1997 ville bandet prova något nytt och lanserade sin första krogshow. Den fick titeln ”Blindträff” och spelades först på Brukarhuset på söder i Stockholm, men flyttades till Mosebacke. Showen var i två akter och musiken visade sig vara så komplex att utföra live att bandet utökades med två nya medlemmar i form av Christer Tull på gitarr och Joakim Centervik på klaviatur. Det var en stor mängd material som Ulf och Sven knåpat ihop och det blev de varse när komikern Adde Malmberg tittat på det första genomdraget.

-”Ja det är bra, ta bort hälften!” utbrast han och hans kunskap och branschkännedom var ovärderlig och helt väsentlig för showens framgång.
Synliga släppte också sin första fullängdare och cd: n fick samma titel som föreställningen. Skivan är till hälften studio och till hälften en liveinspelning och finns för avnjuten på Spotify. Förutom Ulf: s kompositioner innehåller den även några udda covers och en monolog av och med Sven om hur det kan gå till när blinda åker utförsåkning på skidor.
Los Angeles var målet när Synliga begav sig ut i världen för att uppträda härnäst. Det var till den årliga kongressen för, ”The American Council For The Blind”, de var på väg och ett samarbete med underorganisationen, ”Friends In Art.” Sven hade översatt monologerna från ”Blindträff” och även de flesta av Ulfs låttexter. Mottagandet från publiken var mycket bra och enda smolken i glädjebägaren var amerikanernas något bristfälliga organisationsförmåga. För att göra gruppnamnet något mer tillgängligt för amerikanerna så kallade sig bandet för, ”Out Of Sight”, men kanske gjorde det bara att gruppen framstod som ett gäng hippies a la ”Grateful Dead.”

För att ha en ny låt att släppa på singel i samband med Synligas besök i Japan så skrev Ulf och Sven låten, ”All Over The World.” Än en gång var det Johan Vävare som mixade och gjorde magiska saker med inspelningen. Tillsammans med Japanska, “Masaki Band”, gjordes två utsålda spelningar I Tokyo. Konserthallarna rymde 1200 personer men den japanska publiken var så städad att de nog skulle ha blivit bortblåsta av en amerikansk publik på 50. Synliga sjöng på engelska men det var en överloppsgärning då kunskapen i engelska i landet var utomordentligt låg.
Inför de asiatiska gigen gjordes en personalförändring I bandet och trumslagaren från 1983 Frank Skaret återkom. Sven blev då fri att bilda en frontlinje med de två andra sångarna Marie och Ulf. En annan förändring var att Kaj slutade med bandet efter att ha varit med sedan starten. Han ville koncentrera sig på sin politiska karriär och den plats I riksdagen för socialdemokraterna han fick ett flerårigt vikariat på.

Av alla de platser Synliga varit på så är det Japan som gjort det största intrycket. Alla i bandet tyckte att allt var bra och de tio dagar Synliga befann sig i Tokyo var helt fantastiska på alla sätt. Om bandet funnit amerikanerna undermåliga vad gäller organisation så var de istället fullständigt överväldigade over japanernas dito. Allt gick som på räls och dessutom hade bandet själva med sig ett crew från Sverige som skötte tolkning av språk och seder som var så skickligt at allt gick fullkomligt smärtfritt. I alla fall för större delen av gruppen då Ulf fick bli representant och höll tal på löpande band, bugade så att han nog behövt ett gångjärn i midjan och delade ut små presenter till alla som bandets japanska guider sa skulle ha sådana. Att ha med två japanskor från Sverige med till Japan var inte att ta med sig vatten över ån, det var helt ovärderligt. Synliga sålde slut på alla medtagna singlar och sålde även en hel del exemplar av ”Blindträff.”

2003 var det dags för ännu en ny medlem att införlivas i bandet. Johan Häglerud klev ombord och kom att med tiden spela gitarr, bas, klaviatur och klämde också ur sig en och annan sång. Han drog också kraftigt ner medelåldern i orkestern vilket de äldre uvarna förtvivlat försökte gilla.

2006 var det dags för Synligas andra krogshow att ha premiär. Larvigt nog fick uppföljaren på 1997 års ”Blindträff” titeln, ”Blind Date.” Namnet må ha varit liknande men den nya showen var något helt annat för Synliga och producenten Håkan Sterner ville ta med besökaren in i mörkret på ett spännande äventyr för alla sinnen. Besökaren fick efter att ha anlänt, bjudits på en välkomstdrink, visats till sin plats, fått några förhållningsregler och därefter deltagit i att släcka de stearinljus som utplacerats vid varje bord i det totala mörkret avnjuta en måltid och måltidsdryck. När de flesta ätit färdigt började själva uppträdandet. Synligas medlemmar som alldeles nyss varit bordsvärdar brast ut i sång och drog sig sedan mot scenen. Hela showens första halva genomfördes i mörker med massor av humor och värme och aktiverande av publiken. Del två började med att spotlights slogs på och dans, rörelse och ett högt tempo drogs igång.
Koreografin gjordes av den fantastiske Graham Tainton som jobbat med många av Sveriges största artister, inte minst ABBA. Kronan i Grahams verk var det avslutande stepnumret som var totalt oväntat från en blind orkester. Graham fick tänka ut nya metoder att lära ut så att hans blinda elever skulle kunna genomföra hans idéer. Marie, Sven, Ulf och gruppens nya medlem sångerskan och klaviaturspelaren Ulrika Norelius tillbringade många timmar i övningslokalen innan de fick sina motsträviga fötter och lemmar att göra det som huvudet beordrade.
”Blind Date” skrevs av Sven och Ulf och regisserades av Mia Adolphson och Lotta Malmhester. Musiken var som vanligt av Ulf och texterna av Ulf, Sven och Marika Lindman. Sven översatte hela föreställningen till engelska och den spelades några gånger med stor framgång för en internationell publik.

2006 släppte bandet sin andra fullängdare och den fick titeln, ”Sinnenas rum.” Den innehöll alla låtar från föreställningen men även en hel del mer. Låtar som inte kom med, singeln ”All Over The World” från Japan turnén och en mycket skabrös drift med irländsk folkmusik. På den sistnämnda gästas Synliga av en medlem som inte varit med sedan någon gång på 80-talet, Eva Nilsson på olika flöjtar. Är du nyfiken så finns skivan tillgänglig för dina öron på Spotify.
Det var även 2006 som konceptet att äta och avnjuta musik i det totala mörkret även började göras i ett lite mindre format. Det var i samarbete med kursgården Almåsa som medlemmar ur Synliga började servera mat, sjunga och spela på vad som kom att döpas till, ”Svartkrogen.” Beroende på hur många besökare så varierade antalet bandmedlemmar från gång till gång och det var akustiska instrument som gällde. Det som gick förlorat i styrka och nyans från en ”Blind Date” föreställning vann istället på närhet och intimitet. Härligt välsmakande mat varvat med musik och sång alldeles intill plus de spontana konversationer som uppstod mellan servitörer/musiker var något alldeles extra.

Samarbetet mellan Almåsa och Synliga har inte varit helt friktionsfritt och detta ledde 2009 till att Marie och Ulf startade ett eget ställe. Detta fick namnet ”Svartklubben” och har flyttat runt i olika lokaler sedan starten. Bandets medlemmar jobbar av och till på både ”Svartkrogen” och ”Svartklubben.”
2008 påbörjade Synliga arbetet med en uppföljare till ”Blind Date.” Bandet hade många visioner om hur den nya showen skulle ta sig ut. Tråkigt nog föll många idéer av praktiska skäl och ett annat problem var olika inriktningar och samarbetsproblem inom bandet. Ulf och Sven verkade vara en mil ifrån varandra och kunde i princip inte enas om någonting. När sedan en totalt olämplig producent tog sig an föreställningen så var det bäddat för katastrof.

Det hårda tidsschemat för produktionen och det osäkra ekonomiska läget gjorde att både Joakim och Frank fann sig nödsakade att hoppa av föreställningen. Även Sven var nära att hoppa av men övertalades att fortsätta. Som ersättare på trummor för Frank hyrdes Pär Hedtjärn in, tidigare med Nordman.
Showen, som fick namnet, ”Synliga i mörker”, hade premiär och spelades under några få månader på ”Göta Källare” i Stockholm och lades sedan ner. Den blev enligt gruppens medlemmar bättre efter hand men aldrig i klass med den föregående. Undantaget från bedrövelsen var det musikaliska. Aldrig tidigare har bandet låtit så bra och det finns en liveinspelning på lager som det är frestande att ge ut.

Bandet gjorde också en ny cd och den fick samma namn som showen. Den är tveklöst Synligas absolut bästa prestation så här långt. Precis som föregångaren så mixades den av Ulf, Sven och David Castillo, mest känd för sitt arbete med ”Katatonia.” De innovativa körarrangemangen var även denna gång gjorda av Marie.

I slutet av 2007 åkte Synliga efter mycket möda och stort besvär till Ryssland för att delta i ”The International Disability Festival” som hölls i St. Petersburg. Själva eventet hölls i en stor ishockeyarena och det var en publik på över 9000. Ulf och Ulrika mottog starka ovationer då de sjöng Synligas låt ”Livet” på ryska. Ordinarie trumslagare Frank kunde inte åka med och var med bravur ersatt av en klasskamrat till Johan från Rytmus, Robert Wiiand.

På matfronten så var denna resa till och med värre än vistelserna på Kuba. Att bandet dessutom blev lurade av den ohederliga personalen på flygplatsen i St. Petersburg och tvingades att köpa en extra biljett vid hemresan gör att bandet inte har några varmare känslor för landet.

För att fira bandets 25 årsjubileum åkte Synliga till London i slutet av 2008. Drömmen om att få göra ett gig i London gick i uppfyllelse på mörkerrestaurangen ”Dans Le Noir.” Några dagar i den härliga staden spenderades på mat, musikaler och trivsamma pubbesök. I samband med vistelsen i England så släpptes en cd med fyra spå, ett för varje sångare, och alla låtarna kom från ”Sinnenas rum.” De hade spelats in så långt tillbaka som 2006 men inte kommit till full användning tidigare.
2010 bestod mestadels av akustiska gig på ”Svartkrogen” och ”Svartklubben.”

Den 11 juli spelade Synliga vad som skulle bli bandets sista gig med Marie på Furuboda i Skåne. Det var hela bandet och Synliga var i god form trots den strapatsrika resan med tåg. Marie hade sedan någon gång i april klagat över magsmärtor och genomgått mången undersökning och även prövat med att undvika vissa matvaror. När hon i slutet av sommaren blev tvungen att åka in akut konstaterades att hon hade cancer.

Den 24 oktober gick Marie bort i en ålder av 49 år. Hon lämnade efter sig sin livs och bandkamrat Ulf, deras två barn och en vänkrets som inte kunde förstå hur en sådan kraftkälla och virvelvind som Marie kunde försvinna så hastigt. Som han lovat Marie så fortsatte Ulf med ”Svartklubben” och jobbade sig igenom sorgen.
Bandets framtid var osäker och det berodde i hög grad på vad Ulf tyckte och kände inför en fortsättning. Synliga har alltid varit Ulfs band och han bestämde sig för att om de andra ville fortsätta så ville han det också. Synliga hade några bandmöten och drog upp nya planer inför framtiden.
Under 2011 hade Synliga massor med spelningar på de två mörkerklubbarna och det rörde sig faktiskt om flera hundra. Tre eller fyra gig per vecka var ingen ovanlighet och ibland var det utsålt på båda ställena samtidigt. Publiktillströmningen visade inga tecken på att vika och mörkerkonceptet hade verkligen gått hem på bred front.
För att fira Maries minne så släpptes en samlingsskiva med det bästa ur hennes skivproduktion lagom till hennes födelsedag. Cd: n fick namnet ”Marie Häglerud” ”Glöden som aldrig falnar.” Självklart innehöll skivan några Synligalåtar. En uppföljare med tidigare outgivet material och även några omarbetningar där hennes sång får ny uppbackning är planerad för 2012.
Organisationen unga synskadade delade ut sitt inklusionspris för andra året i rad och Synliga blev 2011 års vinnare. Bandet fick priset för sitt idoga arbete med att synliggöra synskadefrågor och prissumman var på 10000 kronor och en vacker pokal.

Under 2011 började bokningar av ”Blind Date” att åter komma in.
Ulrika, Sven och Ulf omarbetade därför föreställningen så att de kunde göra den på tre istället för fyra. Försök att hitta en ny tjej att ta med i bandet för att åter få två killar och två brudar i frontlinjen hade misslyckats då ingen lämplig aspirant hittats. Allt från prator till stepnumret fick en överhalning och mörkerdelen förlängdes, det sistnämnda något bandet velat göra ända från början. Först ut att få uppleva föreställningen var Umeå och bokningarna fortsatte att komma in.
Årets sista stora beslut 2011 var att påbörja arbetet med en ny cd under 2012. Vilken sorts skiva bestämdes inte, men flera i bandet var sugna på att plocka fram guldklimparna ur arkiven och släppa en liveplatta.

2012 fortsatte i stort sett som det föregående året med massor av spelningar på ”Svartklubben” och ”Svartkrogen.”
I juni blev det en kombinerad spelning och releaseparty för den senaste skivan ”Synliga i mörker.” Bandet var i högform och en filmupptagning finns.

I början av september öppnade Ulf äntligen, ”Svartklubben”, i en egen lokal och i egen regi. Från och med då kunde stockholmare och turister avnjuta en måltid och god musik i det sköna mörkret på en fast adress. Södermannagatan 27 är vad som gäller och ni är hjärtligt välkomna att boka via 070 644 20 21
På slutet av året påbörjades äntligen inspelningarna av Synligas nya skiva. En fruktsam session med trumslagare Frank resulterade i tre nya spår att jobba vidare med.

I mörkret på ”Svartklubben” och ”Svartkrogen” genomförde olika konstellationer av bandet 130 spelningar under 2013.

Ulrika Johan och Ulf engagerades för att tillsammans med Fredrik Ahlkvist framföra en rad gamla, den äldsta från 1700-talet, och nya låtar på ett stort jubileum åt SRF Stockholm och Gotlands län.

Studioarbetet med de nya låtarna fortsatte oförtrutet under året. Christer gjorde fantastiska grunder som Ulf och Sven jobbade vidare på varje onsdag. De andra medlemmarna kom in nu och då till ”Ljudolf” för att göra sitt i det gigantiska musikpusslet.

Från musikpussel till livspussel och äktenskap så ingicks ett sådant den 15 juni på Skansen mellan bandmedlemmarna Ulrika och Joakim. De tu har varit ett par länge men gjorde denna sommardag varandra ärbara och är numera herr och fru Centervik.

Frank Johan Ulf och Ulrika spelade upp till dans då deltog som musiker och sångare på ännu ett firande på SRF och några av låtarna som framförts på det tidigare jubileet fick här en önskerepris. Just den kvällen genomförde bandet tre spelningar på tre olika ställen.

Ulf skrev musiken till en radiomusikal kallad ”Hundringar” som handlar om ledarhundar. Den sändes för första gången i december på Sveriges radio.

December var också månaden då julskivan ”Jul jul strålande Ljudolf” släpptes. Inspelad i sagda studio och med lejonparten av låtarna och texterna skrivna av Ulf. Flera av bandets medlemmar medverkar på skivan. För att få lite julstämning hemma så är det bara att följa länken nedan.

Jul jul strålande ljudolf på Spotify

Under året debuterade Sven som författare med boken ”Se upp jag hör dig!” Boken är en humoristisk titt på resan från fullt seende till blindhet och innehåller även en hel del musikerminnen från Svens tid med ”Synliga” och med andra band. Du kan beställa den från CDON, i bokhandel eller på gig med ”Synliga” men en allvarlig skrattvarning utfärdas härmed och känsliga kan drabbas av blöta ögon.

Med full aktivitet på både ”Svartkrogen” och på ”Svartklubben” fortsatte 2014 i ungefär samma hjulspår som föregående år och ett 150 tal spelningar avverkades i mörkret.

Den 17:e maj spelade bandet på ett SRF jubileum och giget sändes samtidigt via Radio SRF.

Den 29:e samma månad tog Johan Ulf & Sven tåget till Malmö för ett framträdande på banketten till en turnering anordnad av Malmö Goalball. Lag från världens alla hörn deltog och spelningen genomfördes på engelska och fick en enormt positiv respons.

I slutet av sommaren fick ”Synliga” en inbjudan att medverka på en musikfestival för blinda musiker i Thailand. Bandet hade skickat in en ansökan redan året innan och trodde inte att chanserna var större detta år men i oktober kom beskedet att ”Synliga” var ett av de internationella gäster som valts ut att få vara med.

Bandet ombads att komma till Chiangmai i norra Thailand i början av februari 2015 och skulle spela 13 och 14 samma månad. Ihärdiga repetitioner drogs igång och Sven skrev engelska texter till de låtar som ännu inte hade sådana. En refräng sjöngs även på Thai av Ulrika & Ulf och de fick hjälp med uttalet på plats i Thailand av en av de thailändska musikerna Mr. Jack och några arrangörer.

De två framträdandena gick riktigt bra och särskilt lördagens gig var magiskt. Temat för festivalen var ”Rhythm & Blind” och det var tredje gången det thailändska blindförbundet TAB arrangerade festivalen.Alla i bandet var imponerade av hur välorganiserat och professionellt hela festivalen sköttes. Förutom thailändare så träffade bandet en oerhört sympatisk och fantastiskt duktig sångerska från Brasilien vid namn Sara Bentes. Hon försökte lära bandet att samba och planer om framtida samarbete drogs upp så smått.

Bandets medlemmar var rejält tagna över den vänlighet och värme som strömmade emot gruppen under hela vistelsen. När Sven & Ulf några veckor senare hade en grupp kineser på ”Svartklubben” och åter möttes av samma upplevelse smälte deras hjärtan. De drömde med fåniga miner om att dra upp sina bopålar och flytta till Asien.

I samband med resan till Thailand så släppte bandet en av de låtar de jobbat med sedan ett par år. ”Vilken tur” hittar du på Spotify och den kan köpas via iTunes. Den engelska versionen ”Fortune Smiles” finns i en liveversion från lördagens gig i Chiangmai på Youtube.

I början av april och påskveckan begav sig åter Johan Sven & Ulf till Skåne för att även detta år uppträda på en stor internationell turnering arrangerad av Malmö Goalball. De engelska texterna satt denna gång om möjligt ännu bättre än året innan eftersom de så nyligen med stor möda gnuggats in i hjärnbarken inför spelningarna i Thailand.
Johan & Ulf blev rejält sugna på att börja spela goalball igen men insåg samtidigt att bandets digra spelschema inte lämnade mycket tid över åt sportande. Synligas stolta lag i goalball fick ligga kvar i malpåsen ännu ett tag.